Klassificering av dekorativa stenar och fem egenskaper hos natursten

För närvarande finns det fyra sorters vanliga stenar på marknaden: marmor, granit, terrazzo och syntetisk sten. Bland dem är marmor gjord av vit marmor; Granit är hårdare än marmor; Terrazzo är smidd av cement, betong och andra råvaror; Syntetisk sten är gjord av krossad sten av natursten som råvara, plus lim etc. genom trycksättning och polering. Eftersom de två sistnämnda tillverkas manuellt är deras styrka inte lika hög som naturstenens.

Marmor hänvisar till sedimentära eller metamorfa karbonatstenar, inklusive marmor, dolomit, kalksten, sandsten, skiffer och skiffer.

1. Brandmotstånd

Alla sorters stenar är olika. Vissa stenar genomgår kemisk nedbrytning under inverkan av hög temperatur.

(1) Gips: sönderdelas när den är större än 107c.

(2) Kalksten och marmor: sönderdelas när den är högre än 910c.

(3) Granit: sprickor på grund av ojämn uppvärmning av ingående mineraler vid 600C.

2. Expansion och kontraktion

Sten expanderar och krymper också med värme, men om den värms upp och sedan kyls, kan dess krympning inte återgå till sin ursprungliga volym, utan måste behålla en del för att bli permanent expansion; Amerikanska Arsenal har testat från {{0}}C till 1000C och sedan sänkt till 00C. Det mäts att ökningsgraden av permanent expansion är 0,02-o,045 procent.

3. Frostbeständighet

Vid minus 20 grader Celsius uppstår frysning och vattenexpansionen i porerna är 1/10 större än den ursprungliga volymen. Om berget inte kan motstå kraften som orsakas av denna expansion, kommer skador att uppstå. I allmänhet, om vattenabsorptionen är mindre än 0,5 procent, kommer dess frostbeständighet inte att beaktas.

4. Tryckhållfasthet

Stenens tryckhållfasthet varierar beroende på mineralsammansättning, kristalltjocklek, enhetlighet hos cementmaterial, belastningsyta, belastningsvinkel och klyvning etc. Om andra förhållanden är desamma, brukar de täta materialen med fina kristallina partiklar bundna till varandra har hög styrka. Det finns ingen skillnad i tryckhållfasthet (extremt låg vattenabsorption) för täta vulkaniska bergarter efter torkning och mättat vatten. Om de är porösa och vattenbeständiga cementerade stenar finns det en betydande skillnad i torr- och våtstyrka.